Nu börjar det igen =/
Jaha, nu börjar foten spöka igen... Inte kul inte kul. Så Nu har man tagit 2 citodon och kommer inom en snar framtid vara helt borta i skallen. Inge roliga piller det där asså. Det suger verkligen det här nu. Inte kan jag åka till hästen som jag hade tänkt. Inte kan jag träna. Kommer jag änns kunna dansa ikväll? Och sen när jag insåg att jag inte kunde åka till hästen så blev jag nästan gråtfärdig. Vet inte varför. Men tror det är för att jag är så glad och otroligt stolt över den där hästen. Det är nog den mest underbara present jag någonsin fått och kommer och få. Den där hästen har gett mig så mycket glädje men även har hon varit en plåga på samma gång. Men även om man hatar att åka ner vissa dagar så är man ändå så glad när man väl är där för hon är så himla vacker och alltid så glad när man kommer. Jag känner tusan hur tårarna bränner bakom ögonlocken nu när jag skriver det här för jag vet ju att hon inte kommer leva för alltid och att det snart kan vara slutet på våran resa tillsammans. Och när den är slut så kommer det nog ta lång tid innan jag skaffar en ny häst för det kommer inte finnas någon häst som kan ersätta min älskade lilla Rosa. Rose är mitt allt som ger mig glädje och ork till att klara av min dagar bra som dåliga. Tänk om jag inte hade haft henne? Undra vad jag hade gjort då? Det enklaste sättet att säga allt på är:
Jag älskar dig Rose mer än du någonsin kommer förstå!
Och självklart kommer det en bild på min älskade häst också <3
Nu blev det här inlägget väldigt inriktat på min häst men får skriva lite mer senare ikväll istället :)
Ha en fortsatt bra dag // Michx
Jag älskar dig Rose mer än du någonsin kommer förstå!
Och självklart kommer det en bild på min älskade häst också <3
Nu blev det här inlägget väldigt inriktat på min häst men får skriva lite mer senare ikväll istället :)
Ha en fortsatt bra dag // Michx
Kommentarer
Trackback